Djurens parti

 

ETT PARTI FÖR DJUREN

Hur får man fram de här politikerna, måste vi odla dem?", frågade sig journalisten och författaren Ann-Helen Meyer von Bremen angående det bristande politiska ledarskap i politiken när det kommer till Sveriges problematiska köttkonsumtion och jordbrukspolitik. Och där satt vi, representanter från Djurens parti, med en växande storm inombords. För vi finns redan, just för att vi är trötta på att inget annat parti vågar bry sig om djuren. Och vi längtar efter, och kämpar, för en förändring. För djurens skull.
 
I onsdags i Kulturhuset, Stockholm, pågick en debatt vid namn "Äta djur?" Evenemanget lade fokus på miljöaspekten men även det etiska resonemanget lyftes. Hela rummet var fullt av människor och där satt bland annat vi, några representanter från Djurens parti, och lyssnade till en debatt om miljömål, jordbruk och politiska styrmedel. Moderator var journalisten Annie Reuterskiöld och medverkande var Camilla Björkbom, ordförande Djurens Rätt, Ann-Helen Meyer von Bremen, Carl B. Hamilton, riksdagsledamot samt Elin Röös, forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet.
 
Alla förutom Carl B. Hamilton var övertygade om vikten av politiska styrmedel. I diskussionen fick Camilla Björkbom in den efterlängtade kommentaren att djur är kännande individer med rätten om sina liv. Och att vi bör sträva efter att behandla dem därefter. Men Hamilton sade att "om man som politiker säger 'vi ska inte äta kött', då blir man inte omvald". Men man måste komma ihåg att tystnad också är ett ställningstagande. Och utifrån all forskning och vetskap vi har idag om köttkonsumtion, så kommer det komma en tid då det istället kommer vara en fråga om varför inte fler sade något i önskan om att flera skulle ställa sig samma fråga. Och faktiskt förändra.
 
I flera länder har det redan hänt. I Nederländerna hände det redan 2006 då två representanter från Partij voor de Dieren blev de första i världen att väljas in i maktens korridorer med det främsta målet att förbättra djurens situation. De har stannat där sedan dess och format nivåerna på debatten främst kring jordbrukshållning men även andra politiska frågor. Men när de just hade grundats och ställde upp i valet skrattade och hånade andra partier dem och frågade sig om djur verkligen kunde väljas in i parlamentet.
 
Men fler och fler personer världen över börjar enas i tanken om att ett djurparti är självklart i en värld där djuren har få rättigheter och där partipolitiken innefattar många intressen och grupper. I bland annat Storbritannien, Australien, Spanien, Portugal och Tyskland har frågat sig varför man inte bör starta ett parti för djuren? Tyskland agerade utifrån denna fråga och startade ett djurparti redan i början av 90-talet. Svenska Djurens parti startade 2014. Likt det Nederländska partiet var detta strax innan ett valår. Trots minimala ekonomiska resurser och möjlighet till kampanjer fick vi över 9000 röster i EU-valet och röster på alla politiska nivåer. Aktiva inom partiet får dagligen möta mycket mothugg samtidigt som vi märker hur samhället håller på att förändras för att det behöver göra det. Frågan är bara hur.
 
Djurens parti anser att det huvudsakliga problemet är människans tro att vi kan behandla djur och vår omgivande miljö precis som vi behagar. Och att det har konsekvenser inte bara för hur vi ser på djurens egenskaper men också på hur vi ser oss själva och behandlar varandra. Samhället måste förändras tillsammans med nya tankesätt. Det är så vi löser problem. Men vi behöver inte bara information för beteendeförändring, inte bara vad och hur, utan också varför. Hamilton menade att människor vill ha billigt kött när de står där i köttdisken fast de kanske vet att det inte är det bästa. De andra fann lösningen med en koldioxidskatt så kött blir dyrare. Men inte utan problematik. Ju mer panellisterna började gå in på detaljer, desto mer verkade det omöjligt att forma världen till en sådan som försöker undvika att orsaka onödigt lidande. Men människan har igenom historien sett omöjliga saker bli möjliga, om viljan finns. Och om inte politiker vågar prata om värderingar eller om visioner, varför skulle medborgare ställa sig de frågorna i mataffären? Vilken kultur skapar vi om vi inte frågor oss själva varför?
 
Vi vill ha en meningsfull politik. En politik som tar Sverige framåt. Det var det som fick mig in på politik och statsvetenskap; frågan vad vi lever i för samhälle och hur det kan förbättras och för vilka och varför. Djurens intressen tas inte i beaktande i beslut som påverkar dem som mest. Men det gäller även oss. Efter att ha läst folkhälsa har det också blivit allt tydligare hur viktiga beslut som påverkar individers hälsa har tagits i konferensrum där andra intressen har fått styra. Det finns mycket att göra för att värna om individers hälsa och ett svar på detta är exempelvis våra tobaksskatter. Därför bör det också finnas styrmedel för animaliska livsmedel. Och därför finns vi som parti. I maj har vi vårt tredje årsmöte. Ni är alla välkomna att stödja oss och gå med oss i arbetet för att skapa ett samhälle som drivs av medkänsla. Vi finns för att ge djuren en röst i politiken. Ju fler vi blir desto mer kommer vi att höras. Djuren kan inte förbli ohörda i det politiska rummet. Det är inte ett Sverige vi vill leva i.
 

djurens parti har haft sitt andra årsmöte

Vi befinner oss i en ljus lokal som ligger strax utanför Göteborg. Vårregnet knackar på rutan som bakgrundstakt till det förväntansfulla sorl som fyller rummet. Vi som har färdats långväga samt våra vänner som har gått upp tidigt och förberett vår ankomst tar tacksamt en morgonkopp kaffe. Vi pratar med välkända och okända ansikten, knyter band och känner ett samband växa. När klockan närmar sig tio tar vi alla plats. Framför oss ligger det första partiprogrammet, ett häfte med stadgar, programblad och motioner som vi ska rösta om. Det andra årsmötet för Djurens parti kan börja...

Årsmötet blev en fullspäckad och lyckad helg, den 9-10 maj. Det krävdes mycket förarbete och partiprogramsgruppen fick efter en process i uppdrag att sammanställa och skicka ut en version av partiprogrammet som skulle behandlas på mötet. Styrelsens uppdrag var att sammanfatta året och sammanställa en verksamhetsplan samt en budgetredovisning. Medlemmar skickade in motioner angående stadgar och partiprogram. På det mötet gick att se att mycket har hänt sedan det första årsmötet som var 29 mars förra året.

Första Årsmötet var ett startskott för partiet. Få närvarande kunde ana vad som var att vänta, och vad som skulle bli mest minnesvärt under året. Vilka motgångar och framgångar vi skulle få uppleva. Hur snabbt lokalavdelningarna skulle starta och hur mycket tid personer skulle välja att hänge till det arbete som var, och är, ideellt. Jag hade själv ingen aning om vad som väntade eller hur mycket jag skulle lära mig av att vara en del av ett parti under uppstart. När vi nu samlades för andra gången var det lärdomar som enade oss. Det som förut var frågor och motivation utifrån personliga upplevelser, hade förvandlats till en gemensam strid och en beslutsamhet att utvecklas och lära oss av året som har gått. Vi enades i att det har varit tufft, stormigt, men att partiet bara ska bli starkare. Klokare. Och behålla sin glöd.

Det andra Årsmötet påminner oss alla om att detta är bara början, men trots detta har vi hunnit med så mycket. Vi har fått en första version av ett partiprogram. Vi har ställt upp i totalt fyra val under supervalåret, kämpat för att synas i media och ute i det offentliga, medan vi samtidigt har försökt bygga upp en intern struktur och få fler medlemmar. Djurens parti har fått möta andra djurpartier från hela världen och har byggt upp ett kontaktnätverk både i Sverige och internationellt.

Under Årsmötet valdes det en partiledare, partisekreterare, riksstyrelse, revisor och valberedning. Jag som skriver detta, Elin Pöllänen, fortsätter som partiledare ett år till. Therese Ericsson är nya partisekreteraren och styrelsen består av: Marie-Louise Wihlborg, Magnus Irestig, Karoline Källkvist och Linus Wallin, samt suppleanterna Richard Larsen, Annelie Bondesson och Ingrid Lydmark. Protokollet från Årsmötet håller just nu på att slutföras och kommer komma ut senare denna månad efter justering. Även arbetet med partiprogrammet fortsätter för att lägga in ändringsbesluten från de genomröstade motionerna. Sedan ska de gå att hitta här på hemsidan.

På det andra Årsmötet kunde vi likt medlemsmötet i november äntligen träffa varandra igen och ge varandra det stöd och den uppmuntran som är svårt att ge på håll. Att mötas skapar också tillit och motivation. Det är personligt, vilket gör att människor blir mer än en bild på Facebook: vi blir skratt, vi blir idéer, vi får komma till uttryck. Möten gör oss inspirerade. Vi bär sedan med oss inspirationen och kan dela med oss av den och därmed göra så Djurens parti växer och blir en positiv upplevelse. Vi alla bär med oss en bit av partiet. Vi gör partiet levande varje dag när vi tänker på det, men också när vi pratar om det med människorna vi möter till vardags. Vi behöver bli flera för att budskapet ska spridas och vi behöver stärka vår relevans i samhällsdebatten. För vi behövs.
Varje dag går att finna artiklar och diskussioner som berör djur, men som trots detta utesluter djurens intresse och perspektiv. Det går att hitta regler och lagar gällande djur, men som i förlängningen ser förbi deras egenvärde. Djurens parti finns för att vara djurens förespråkare i debatten om hur vi bör förhålla oss till, och behandla, djur i vår närhet och omgivning. Det är en politisk fråga, som för oss grundar sig i vikten av empati för beslutstagande.   

Ett stort tack till Göteborgs lokalavdelning som ordnade så fint för alla oss besökande.
Ett stort tack till alla medlemmar som deltog på medlemsmötet, som skickade in motioner och som har varit med och format Djurens parti.  
Ett stort tack till personerna i den gamla styrelsen som lagt ner hjärta och arbete i partiet.

På tåget hem är jag lite trött, men är full av idéer och motivation. Jag är med i ett parti med målet att föra en politik som lyssnar på tidens lärdomar, på forskning och på magkänsla. Som verkar för att alla individer, oavsett art, ska kunna sträcka sig mot vårsolen och blomstra. Det är en lång väg att gå, men vi har lärt oss av det som har varit och gjort oss redo för nästa steg. Så resan fortsätter...

Med vänliga hälsningar
Elin Pöllänen
partiledare

BILDSPEL FRÅN ÅRSMÖTET MAJ 2015


manifestation för vargen

I lördags 2015-04-07 deltog Djurens parti i en manifestation för att skydda den svenska vargen från utrotning, anordnad av Wolf Association Sweden. Det var kalla vindar som blåste genom Stockholm, men på Medborgarplatsen samlades människor för att enas över frustrationen över hur Sverige i vargjakten blir ett land där tiden står still; ett land där en svartmålande kultur och tradition får ta mer plats än individers existensvärde, samexistens med naturen och empati.

Djurens parti finns till för att det krävs ett djurperspektiv i politiken. Det syns tydligt i vargjakten, där inget parti tar vargens parti. Inget parti kämpar för att informera allmänheten om rovdjurens betydande roll i ekosystemet för att försöka höja deras status, trots EU rekommendationer och direktiv. Partier verkar snarare ha glömt sina löften om att stoppa licensjakten, eller att verka för lagar och normer där djurindivider inte ses som egendom eller skottavla utan som kännande individer med rätten till sina liv. Därför deltog Djurens parti i manifestationen med plakat, musik, och tal. Andra deltagare var bland annat politiker från Vänsterpartiet och Miljöpartiet, artister och aktiva i frivilliga organisationer, vissa resande långväga såsom finska organisationen Susiryhmä.

Vi fick tio minuter på scenen där vi passade på att säga:

”Sverige är ett land som internationellt sett associeras med trygghet, inkluderande och rättvisa. Sveriges självbild bygger på denna association, men den går att ifrågasätta och är inte längre lika självklar. När Sverige pratar om sin framtid skapar det löften om att landet ska fortsätta kämpa för att uppnå sina miljömål och fortsätta värna om människoliv, djurliv och natur.

Men detta värnande är fortfarande selektivt utifrån mänskliga intressen, där våra traditioner, smaklökar och klädstilar får stå över andra djurindividers värde. Och ute i skogarna, där blir betydelsen av naturupplevelse och samexistens för en art, döden för en annan. Och några frågar sig: men ska inte Sverige vara ledande i arbetet mot klimatförändringarna, djurskydd och en bättre miljö? I vargfrågan stannar tiden och framtiden får vänta. En sårbar djurart får skjutas innan någon hinner protestera. En sårbar djurart får skjutas trots att vetenskapen säger emot, och den våldsdominerade kultur om människans överhöghet som uppmanade till skallgång på varg på 1700-talet, får återigen härska. Jaktlagar och skottpengar stiftades för flera hundra år sedan- och inte för värnandet om miljön eller vargen- utan för att vargen ansågs störa samhällets ordning och konkurrera med människans överhöghet.

Ord som frihet, rättighet och valfrihet har fått ersätta ord som empati, ansvar och hänsyn. Men vems frihet, rättighet eller valfrihet utgår vi ifrån och vem får styra våra beslut…?”

Alla vi närvarande delade känslan av att vara ohörda i dagens vargpolitik. Vi pratar för en art vars intressen att leva får ta mindre plats än viljan att utrota den. Det gör oss besvikna. Det gör oss arga. Det gör oss motiverade att fortsätta peka på att vargens historia är vår historia, och vår relation till varg säger mycket om hur vi är som människor och vad vi anser vara vårt ansvar gentemot andra djur, våra medmänniskor och vår omgivande natur. Vi som deltog i manifestationen kände oss samtidigt synliga och starka, eftersom vi delade tro om att det kommer bli bättre. Till sist måste makthavare lyssna.

Vi som var där på Medborgarplatsen kom från alla håll och kanter av Sverige. Ju mer utav dagen som gick, desto mindre främmande blev ansikten. Ju kallare vinden blåste, desto varmare blev den vind av beslutsamhet som människor andades ut i sin vilja att dela med sig av sina erfarenheter, upplevelser och lösningar på problemet. Vi vill höras för vi anser inte att vargen hotar våra fridfulla skogar, eller att vargen går att beskylla för de klyftor som finns mellan stad och landsbygd. Det är den svenska riksdagen som måste ta sitt uppdrag på allvar och lyssna på de som talar för vargen. Det ska skapas lagar, regler och normer som försvårar för tjuvjakt och jakt och underlättar för preventiva åtgärder och samexistens. Djurens parti skrev i Fria Tidningen i januari att vi vill se ”ett Sverige med en värdegrund som ser en skadeskjuten, blödande varg i väntan på en långsam och plågsam död som ett tragiskt öde som måste förhindras.”

Artikeln hette ”Vargjakten är en skamfläck för Sverige”. Den går att läsa här: http://www.fria.nu/artikel/116587

I talet var jag tvungen att nämna, som så många andra, att jag är uppvuxen på landsbygden. Detta för att det har format mig. Jag lärde mig tidigt att gå i skogen och uppfatta främmande siluetter med försiktighet och nyfikenhet, inte med rädsla och hat. Att se mig själv som en individ i en större helhet. Att inse familjens betydelse och samtidigt förlänga denna känsla till alla andra familjer- oavsett art.

För mig handlar därför inte vargjakten först och främst om ekosystem, utan om vargen som individ. Denna syn delar jag med Djurens parti. I vargjakten är det i de flesta fall friska och icke-hotfulla individer som skjuts, trots att det är onödigt och vi istället kan välja att respektera vargen och hitta en fredligare lösning. Vi kan försöka se vargen som mer än den svartmålade figur som kulturen avbildat. 

Ett utvecklat Sverige är ett Sverige som ser förbi ensamvargen, och istället ser att en varg kan vara en familjemedlem. Sverige ska vara ett land där empati får ta del av problemformuleringar och lösningar, där ett rikare liv och ett rikare samhälle utgår ifrån en mångfald som även innefattar djuren. För vilket samhälle blir bättre om det drivs med viljan att utrota? Vilket samhälle har på lång sikt blivit bättre när en art har utrotats? Låt oss förändra hur Sverige behandlar vargar. Djurens parti verkar för ett Sverige som är inkluderande och rättvist- för alla.

/Elin Pöllänen    

Bildspel manifestation för vargen 7 mars

djurens parti på väg mot ett nytt år

-med en historia och en framtid


Djurens parti har en unik politisk historia trots att det bara är dryga året gammalt. Utan tid för förberedelse och med få ekonomiska resurser kastade sig det unga partiet in i två valtillfällen. Ett litet parti som ville göra stor skillnad för de ohörda. Ett litet parti som gjorde intryck på människor, som valde att lägga ner sin fritid och tillgångar för att sprida dess budskap. Ett litet parti som fick tusentals personer att gå till valurnorna och rösta på något de aldrig förut röstat på. Sveriges första parti för djuren.

Vår historia bygger på en vilja att blicka framåt. Som ung organisation har vi mer planer än det som kan täckas in på ett dygn, en vecka, ett år. När de två valtillfällena var över passade vi på att göra det som vi inte hade hunnit göra innan valet; bygga upp vår organisation. Men i luften cirkulerade en känsla av lugnet innan vinterstormen, en väntan på ett politiskt snöoväder av något slag. Nu har den landat. Det tredje nyvalet i svensk historia kan komma att utlysas i slutet av december. Djurens parti kommer att gå till val 22 mars med budskapet att vi vill se ett empatiskt Sverige där djurens intressen tas i beaktande. Där individer räknas och har ett egenvärde. Oavsett budget, som regel.

Vi hade en händelserik november månad. Djurens parti åkte på stor internationell kongress i Belgrad där vi fick dela erfarenheter och ta del av lärdomar från andra partier världen över. Där fick vi höra alla partiers unika berättelse om hur de kom till och hur resan har varit hittills. Djurpartier som färdats från bland annat Australien, Portugal, Spanien, Nederländerna, Storbritannien, Cypern och Tyskland.

Internationella möten som denna påminner om att ett parti är en samling individer som har alldeles egna berättelser och bakgrund. Vi djurpartier världen över visar på att personer i olika länder delar en verklighetsbild om att vi är kopplade till djuren och vår omgivning. Vi har ett ansvar och det bristande engagemanget för djurens intressen är ett problem som sträcker sig från det globala till det lokala- och är en politisk fråga.

Djurens parti hade också ett nationellt medlemsmöte. Medlemmar från hela Sverige samlades för att prata politik och organisationsuppbyggnad. Men främst av allt: för att träffa varandra. Det var ett efterlängtat möte eftersom de flesta av oss har jobbat nära varandra men via dator och telefon. På medlemsmötet fick välkända ansikten liv och rörelse. Gemenskap fick ett rum där ord fick studsa fritt människor emellan och skratt fick klinga. Tack till alla medlemmar som var med på medlemsmötet och delade med sig av idéer, glädje och inspiration. Tillsammans går vi framåt.

December månad är en kylig månad vars värme ska återfinnas i gamla traditioner och gemenskap. På Svenskt kötts hemsida står det att julskinkan för många svenskar är det viktigaste med julen- det går före både julklappar och julgran. Men fler och fler gör nya val. Gamla traditioner får nya uttryck genom nya perspektiv. Många ser att samhörigheten runt bordet som formar smakupplevelsen inte beror på julskinkan och dess tragiska och korta liv. Att njutning och ömsesidig lycka inte behöver betyda lidande för någon annan, vara ett spel med vinnare och förlorare.

Djurens parti står för traditioner och politiska arbetssätt vars kärna är empati och inkluderande. I ett sådant Sverige kan julsagan och framgångsberättelsen vara om den gris som inte blev stämplad som julskinka utan blev sedd och behandlad för den kännande och levande individ som den är, i ett samhälle som började lyssna på de ohörda som ändå säger så mycket om oss och hur vi behandlar vår omvärld.

Tack för detta år
God jul och Gott nytt år!

Elin Pöllänen
Djurens parti

Senaste inläggen

2014 > 08

Jag var för första gången i Göteborg (ja, det är sant...!). En av de första individerna jag möter där är ett rådjur med stora horn i Slottsskogen. Han står länge och tittar på mig innan han går vidare. Han lämnade ett avtryck i mig, en bekräftad verklighetsbild som om och om igen gör städerna större och mer livfulla: vi är inte ensamma. Vi besöker städer och vissa städer och platser är våra hem. Och även djurens. Stadsplaneringen
måste komma ihåg att vi delar plats med andra individer, och där vår uppskattning
för grönområden bör innefatta insikten om att det också innebär hem. Rådjuret och Göteborgs lokalavdelning definierar min Göteborgsvistelse
en vistelse där jag fick ett varmt och spännande mottagande. För en kort stund så kastade himlen ner regn för att sedan klarna upp igen.Göteborgsgänget visade upp en härlig och motiverande sida av Göteborg. De deladeut val-material och var ivriga att diskutera frågor och dela insikter. Tillsammans gick vi ut på torget och ställde oss som vandrande skyltar för Djurens parti. Nu tillbaka i Stockholm påminns jag om lokalavdelningarnas driv, och nyligen publicerades en replik på insändaren skriven av mig, Simon Knutsson och Bengt Brülde. Brülde är professor
i praktisk filosofi och Simon Knutsson står som förstanamn på kommunvalsedeln i Göteborg.
 

”Det enda skälet till att vi accepterar att djur plågas och dödas i dagens matindustri är att de tillhör en annan art. Alla andra argument faller platt. Det är inte djurens nivå av intelligens, självmedvetande eller språk som berättigar våldet vi utsätter dem för. Vi skulle aldrig tillåta en sådan behandling av en människa som på grund av en obotlig sjukdom har ett mentalt liv som en gris. Diskussionen slutar i att djuren inte är människor, inte som vi. Punkt.”, skrev vi
i första insändaren.

 

Den publicerade kritiken i Göteborgs Fria är ett stort framsteg för oss. När en kritiker skriver ett debatterande svar så bjuder de in till debatt. Vi blir identifierade och hörda, upplyfta till en plattform där parterna inte behöver hålla med varandra mer än om det faktum att de inte håller med varandra- men likväl uppmärksammar varandra.
Det är i debatten vi vill ta plats- för djurens skull. Det går att läsa repliken här:
http://www.goteborgsfria.se/artikel/115165 och även hitta ursprungliga artikeln här:http://www.goteborgsfria.se/artikel/115014
Och repliken från Miljöpartiets ungdomsspråkrör:
http://www.goteborgsfria.se/artikel/115099

I repliken skriver vi bland annat:
 

”Vi är inget enfrågeparti. Tvärtom är vi bredare eftersom vi tar med djur i den cirkel av individer som vi ska respektera och bry oss om... [...] Om Sverige ska fortsätta att kalla sig själv ett föregångsland när det kommer till miljö, djur och folkhälsa behövs Djurens parti. Vi tar djurens parti och perspektiv med oss in i debatten.”
_________________________________________


Snart är det dags att träffa personer aktiva i lokalavdelningar från Örebro, Linköping,
Motala och Norrköping. Dagen efter är det en tidig debatt i Avesta som står på schemat...

Valet närmar sig med stormsteg!

Höstvarma hälsningar

/Elin Pöllänen

Läs hela inlägget »

Höstluft. Det är en luft av förändring som sveper över våra skogar, ängar och städer. Just nu jobbar många flitigt runt om i landet för att få forma Sverige, de vill motivera människor att gå till valurnorna i september med en delad bild om hur samhället ska vara och vilka värden som ska bygga det. Nu är jag på besök i Skåne, just i det Lund, som jag än gång studerade i och som jag nu återkommit till med en Djurens parti-pin på kavajen. På en plats nära hjärtat.

 Det är mycket som har hänt sedan jag studerade i denna studentstad. Det som jag främst tänker på har dock hänt det senaste året. Från att inte ha funnits alls finns det ett ytterligare politiskt alternativ, Djurens parti, som ställer upp i riksdagsvalet, kommunalval och landstingsval. Och det finns med ett flertal kandidater på kommunvalslistan i Lund och Malmö. Jag åker runt till lokalavdelningar nu för att inspirera- och inspireras av- deras valarbete och motivation. Jag åker runt för att minska avståndet mellan det engagemang som jag vet finns över hela Sverige. För att förkroppsliga meningen: ni är inte ensamma, nu kör vi så det ryker (som är partistyrelsekamraten Linus Wallins slagord)!

 Jag anländer först till Malmö. En av de första individerna som möter mig är en igelkott som sitter under bänken framför blommorna. ”Där är ju er igelkott från riksbroschyren!”, utbrister min kusin glatt, ”igelkottar är ett av Sveriges äldsta däggdjur, och som han har väntat på dig och Djurens parti!” Vi ska anordna ett homeparty ute i trädgården. Under kvällens gång går det att höra hur historien om trädgårdsigelkotten studsar runt under de färgglada glödlamporna som hänger i taket. Vi delar historier från livet, minnen, men också framtidsplaner och politik. Jag tar upp gitarren och sjunger sånger. Kvällen går i djurtema, och ingen känner sig utanför i diskussionerna. Alla bär på frågor och alla bär på svar.  När kvällen nalkas mot sitt slut så går alla hem med ett nytt varmt minne. Vissa går hem med en nyfikenhet och ett nyfunnet, eller växande, engagemang och visar sig på kick-offen dagen efter.

 Vi träffas på en vegansk restaurang i centrala Malmö. Kring långbordet finns aktiva inom Lunds och Malmös lokalavdelning, medlemmar och andra personer nyfikna på våra tankar. Det är här politiken får form, tänker jag. Just nu är jag kring alla dessa unika människor med olika historier och nedtrampade stigar, och vi har en gemensam knytpunkt: att göra de bättre för djuren, naturen och oss alla. Vi vill fördjupa vad vi i samhället menar med gemenskap och rättvisa. Politiken får en plats, uttryck och ansikten. Tidigare känslor av maktlöshet och frustration formas om till idéer och skapandekraft. En journalist från Skånes Fria tidning var där och intervjuade. 

Det är empati och kommunikation som bör ligga till grund för hur vi bygger samhället och partiet. Att möta varandra i person är en helt annan upplevelse än att använda verktyg såsom Facebook. Vi vill ju riva ner de murar som finns emellan människor- men främst de murar som finns emellan oss och de djurindivider som varje dag far illa. En verklighet som få egentligen vill ska få finnas till, eller veta av.

 Aktiva kommuner, varenda person som jobbar därute för Djurens parti, är vår stolthet. Jag minns då jag hade mitt första möte med Nederländska partiet Partij voor de Dieren. Partiledaren Marianne Thieme och jag diskuterade politik och hur de har klättrat sig upp och hållit kvar de två platser i parlamentet de har haft sedan 2006. När jag började berätta om Djurens parti och det engagemang som finns över hela Sverige blev hon glatt överraskad. Vi fick snabbt ihop de underskrifter, och fler därtill, som behövs för att ställa upp i alla val. Och DP har aktiva medlemmar i flertalet kommuner i det långa landet Sverige.

 Thieme berättade om svårigheterna de mötte som nytt parti. De fåtal resurserna och begränsningarna, praktiska problemen men också förlöjligandet. Vi upplevde det också inför EU-valet och vi upplever det fortfarande. Att förlöjliga vår sak är dock det tydligaste beviset på att djurfrågan måste lyftas upp på agendan. Vi finns inte utan en anledning. Men som nytt parti behöver vi stöd från varandra och ni andra där ute. Valarbetet är igång runt om i landet och du behöver inte vara med i partiet för att hjälpa oss lyfta djurens situation upp på den politiska agendan. Din hjälpande hand skulle till exempel kunna innebära att dela ut valsedlar till förtidsröstningslokaler och vallokaler då vi måste göra detta själva.  

Skåneresan gav många givande och stärkande möten- alltifrån igelkotten till förstanamnet Istvan Gersner på Lunds kommunvalslista. Han verkar i en studentstad där terminen håller på att starta och nya studenter anländer med förväntningar och framtidstro, redo att återupptäcka och uppleva. Men det är inte bara studenterna som bör gå runt med denna känsla i höst. Detta är inte ett vanligt år, detta är ett supervalår. Det är första året någonsin Djurens parti går att kryssa i som politiskt alternativ. Det är stort. Jag tar med mig Skåneinspirationen till mitt nästa stopp, Göteborg…

Hälsningar från Södern

Elin Pöllänen
 

Läs hela inlägget »

Nu har det varit Pride-tider i Sverige. Stockholm  uppvisar ett lugn efter en kärleksstorm- där varken trottoarer eller människor lämnades oberörda av regnbågsfärgerna och budskapen. Debatter både i vardagsrummen och i tidningar fylldes av tankar om rättigheten till kärlek, frihet och respekt. Flera tusen åskådare fick se ett nytt parti gå på Stockholms gator. Sveriges första parti fokuserat på djurfrågor. Genom dans, skratt, flaggor och banderoller delade vi med oss av budskapet att det finns något fantastiskt i att se till att vi inte har ensamrätt på kärlek, frihet, respekt, familj, intelligens och medvetenhet. Djur kan också inkluderas i en värld med dessa fenomen- och de bör inkluderas. 

"Djurens parti", sa de i högtalarna vid Kungsträdgården. Alla partimedlemmar i Pridetåget rös. Ett historiskt ögonblick som vi delade. I jämförelse med andra föreningar och partier kanske vi såg ut som fåtalet, men vi hade miljontals individer och deras livsöden med oss. "De är emot alla former utav förtryck". Orden ekade som musik inom oss medan vi passerade Östermalmstorg på väg mot slutdestinationen. När musiken tystnade och tåget var slut låg orden kvar till takten av våra hjärtslag.    

Den 30 juli publicerades en debattartikel i DN skriven av Fredrik Reinfeldt och hbtq-politiska talespersonen Olof Lavesson. Den tar upp arbetet som Moderaterna fört för att bekämpa diskriminering, rasism, homofobi och andra former av intolerans i samhället. Debattartikeln avslutas med en mening om hur Moderaterna vill ha ett inkluderande samhälle där alla människor har frihet att bestämma över sina egna liv. 

Det som Moderaterna inte nämner är den tolerans som finns i samhället att förtrycka djuren. En tolerans som dagligen accepteras och skapar värre livsvillkor för dem. Rättfärdigat utav argumentet att de inte inte är människor, de är inte som du och jag. Djur har ingen djurskyddsmyndighet, de har ingen talan i de politiska beslut som till största mån påverkar deras livskvalitet. Djur erkänns inte ett medvetande, och deras intressen och behov bortprioriteras ständigt eller möts av likgiltighet. Men ett inkluderande samhälle innebär inte en fortsatt polarisering mellan mänskliga rättigheter och djurens där den ena utesluter det andra. Det handlar om empati. Ett inkluderande samhälle innebär ett samhälle som inte diskriminerar någon- speciellt inte på grund av arttillhörighet. 

Det finns mycket outforskat inom djurvärlden när det kommer till deras behov och deras sexualitet. Men en sak är säker. Djur har egna viljor, kärlek och en sexualitet som dagligen fråntas dem i våra industrier. Kalvar separeras från sina mödrar, kycklingar framavlas med lidande i deras DNA, tuppkycklingar avlivas systematiskt för att de är fel kön för värpindustrin, och suggor och kor insemineras med sperma utan att själva ha fått välja sin partner. Djur behandlas som råvaror och som objekt, och är offer för traumatiska händelser och systematisk våldtäkt. I ett samhälle där ett sådant förtryck hör till vardagen kan ingen vara fri. Frihet handlar om gränsdragningar- en frihet-men-du-ska-inte-skada-princip, men när det kommer till djuren så blir denna aspekt nästintill obefintlig. I en mänsklig kontext blir handlingsfriheten maximal när det kommer till djurens kroppar, utan större hänsyn till hur de upplever det. En lustkänsla är bara ett av de drag som avskrivs djuren. Alla egenskaper och exempel landar i samma fundamentala problematik: hur vi behandlar djuren och varandra.  

Det publicerades en artikel om detta skriven av Jonas Paulsson och Elin Pöllänen på nyheter 24 som sedan spreds till andra tidningar; "För att tycka att det här systemet är rätt behöver man inte göra mer än låtsas att svenska djur har det bra och att Bregott-reklamen är sann. Men i verkligheten motiveras varje sekund av djurens liv med att djuren är lönsamma. Djurens parti förkastar alla former av diskriminering eftersom det är motsatsen till rättvisa, ickevåld, kärlek och medkänsla. "
http://nyheter24.se/debatt/774068-pride-iden-om-allas-ratt-till-karlek-bor-inkludera-djuren

På lördag fick Stockholm prides stadsbild en ny färgnyans. 
Färger av liv som sällan får höras, men som nu fick dansa tillsammans
med människor iklädda allt ifrån ängladräkt till endast guldiga kalsonger. 
Varje steg vi tog i pridetåget var steg för förändring och
för allas rätt till liv, frihet och kärlek. 


 

Läs hela inlägget »

Senaste kommentarer

  • david » DJURENS PARTI OCH DJURENS DAG:  ”Kommer rösta på er i Valet 2015! Om ni är med?”

  • Isabelle » DJURENS PARTI OCH DJURENS DAG:  ”Mycket bra och tänkvärt inlägg vilket får mig mer motiverad till att bli aktivt ..”

  • Margareta Eliasson » ANNONSKAMPANJ:  ”Jag röstade på er i Lund! Fantastiskt initiativ och snart kommer jag och min vän..”

  • Djuris » att döda djur:  ”Alla djur som äts i Sverige kommer inte från Sverige tvärtom ökar importen av dj..”

Arkiv

Länkar

-

Etiketter

-

En stor rubrik.