Nu är det tjugo dagar sedan valdagen. Det var en hektisk valperiod för många som på egen tid och med egna resurser verkade för att synliggöra Djurens parti och djurens situation i samhället. Vårt första val någonsin på riksdags, landstings- och kommunnivå blev prov på hur vi kan verka som ett politiskt parti, och gav oss erfarenheter i vilka praktiska svårigheter som finns i och med valtider. Det var en speciell tid för många som för första gången engagerade sig politiskt. Det var en historisk period för Sverige, något som inte fick ta stor plats i valrörelsen men som kommer bli ett datum att komma ihåg. Vi är nämligen här för att stanna, för att vi behövs. Vår resa har precis börjat.


Valet gav oss 4093 röster till riksdagen. Över fyratusen människor bestämde sig för att skänka ett några månader gammalt parti en röst för att visa att det inte är otänkbart att ha representanter för djuren i riksdagen som ser till djurperspektivet. Snarare, det behövs. Det är ett nytt parti men det är inte ett nytt problem vi belyser. Djur blir dagligen fråntagna deras möjlighet till att leva. Men för att kunna frånta dem rätten att leva, och kunna göra det på ett industriellt sätt, fråntar vi även dem deras förmåga att känna, tänka och värdet i att överleva. Miljontals djur slaktas årligen här i Sverige innanför stängda dörrar. Ett rop på empati blir förseglat med plast i vakuumförpackningarna som möter oss i köttdisken. Det är dags att lyssna. Vi har ingenting att förlora på det- men djuren har allt att vinna.


Varenda person som ger sin röst till djuren skapar ytterligare en länk i ett globalt nätverk. Det är stort. Vi är en internationell rörelse, för den systematiska felbehandlingen av djur är global. Djurpartier är en växande rörelse eftersom problemet fortgår i det tysta, för att ibland bubbla upp, och för att sedan återgå till ”business as usual”. Nu är valdagen förbi men vårt uppdrag fortsätter. Ut ur det tysta, och in i sorlet utav ”varför” och ”alternativ”, där vi samlas tillsammans för att göra samhället bättre- för alla. Ett samhälle där våld och terror inte får ta lika stor plats.

Ett bättre samhälle för alla är inte otänkbart utan ett mål värt att sträva efter. Men det finns en koppling mellan förminskningen utav djurens värde och personer och partier som för deras talan. Valmyndigheten har fått ett brev från Djurens parti där vi ger kritik för bland annat den bristande regelkännedomen bland valarbetare, samt hur de som röstat på Djurens parti blivit illa behandlade. Som ny politisk rörelse med djurfokus förstår vi tankarna och argumenten bakom att vifta bort oss, men vi accepterar dem inte. Vi finns för att bemöta dem och förändra.

Som liten hade min mamma en kalv, Lystikki. Kalven var hennes bästa vän. Tre gånger räddade mamma Lystikki från slaktaren genom att vakta med yxa i hand. Slaktaren gav sedan upp, och Lystikki blev en ko med ett långt liv. I år uppmärksammas speciellt nötkreaturen. Mamma har suttit hela morgonen för att skriva om hur vi behandlar korna; hur korna inte bara ger oss mjölken och köttet, utan finns: ”i våra kläder, handskar och väskor, skor vi går i, skärpet som stramar vid midjani rullbandet på flygplatsen, i cellofon runt blombuketten. Från kon får vi gelatin, plasmaprotein, laktos, kasein (i osten), glycerin, oseostearin... Av kon gör vi konstgjorda ben och frostskyddsmedel.Kon är en del av medicinernas innehåll. Det finns nötkreatur i papper och bläcknagellack och filmnegativläppstift och maskinoljalinoleummatta och textilierkonstfiber och fotboll”. Jag som dotter vet hur varenda bokstav skrivet utav mamma idag är fyllda med minnena ifrån tiden med Lystikki; ögonblick som mognade till en berättelse om kärleken som är gränslös, artlös och värd att kämpa för. Detta lärde Lystikki mamma, som hon sedan förde vidare till mig och min syster. Drivkraften som kärlek för med sig är otroligt stark. Det ser vi bland många forskare, bland annat professorn Melanie Joy (skaparen av ordet Karnism- psykologin bakom köttätandet), vars böcker och livsverk började gro i vänskapen mellan henne och hunden.

Internationella Djurens dag går i skyddshelgonet St. Francis tecken. Han predikade för alla guds kreationer och levde för att väcka känslor av medkänsla och kärlek mot alla individer.
Denna dag handlar om att öppna våra hjärtan, se in i varandra och se det vackra i att skapa något bättre tillsammans. Men här i Sverige skyltas det mer om Kanelbullens dag. Kanelbullens dag infördes 1999, Internationella Djurens dag infördes 1931. Men om suget idag efter en kanelbulle överväldigar dig, uppmanar jag dig då att i alla fall tänka när du köper eller bakar en: Varför ska vi fira kanelbullens dag, och vad är huvudingrediensen i kanelbulle förutom kanel och mjöl?

/Elin

I Sverige har vi en lång tradition av medkänsla och globalt ansvarstagande. Hänsyn och omtanke om samhällets svaga har
kombinerats med ett generöst bistånd och ett välkomnande av dem som söker trygghet på flykt från förtryck. Detta har vi all anledning att vara stolta över och inställningen har präglat vår självbild. Svensk stolthet handlar också om vår djuromsorg och den djurskyddslagstiftning som infördes 1988.

Men efter åtta år med alliansen i regeringsställning är det inte bara är de sociala trygghetssystemen som har monterats ner. Även den djuromsorg som vi i Sverige har varit stolta över har urholkats och regeringen vill fortsätta nedmonteringen för de svagaste i samhället.

Ökad kunskap om djurens behov och förmågor har gjort att politiker i andra länder tagit viktiga steg för att förbättra djuromsorgen. I Sverige går istället att se en lång rad försämringar. Nedläggningen av djurskyddsmyndigheten var första steget i en negativ trend. Ett färdigt lagförslag om att förbjuda pälsdjursuppfödning skrotades och ansvaret för djurskyddsinspektioner flyttades över från kommuner till länsstyrelserna vilket minskade antalet inspektioner till hälften. Skarp kritik har riktats mot systemet som används i andra länder att stänga in suggor i trånga gallerbås. Men nu har experimentet även påbörjats i Sverige.

Dåvarande stadsminister Carlssons lovade Astrid Lindgren på hennes 80-årsdag att hönorna skulle släppas ut ur sina burar. Fortfarande, 26 år senare, lever miljoner hönor ovärdiga liv instängda i så trånga burar att de inte har möjlighet att sträcka ut vingarna. Fortfarande mals eller gasas i Sverige varje år miljontals nykläckta tuppkycklingar ihjäl bara för att de betraktas som värdelösa biprodukter i äggindustrin. Fortfarande kastreras spädgrisar utan bedövning trots att humana alternativ finns. Deras smärta väger lätt när djurindustrin jagar sekunder och kronor.

Djurskyddslagen föreskriver att djur ska ha rätt att bete sig naturligt. Ändå kan miljoner pälsdjur som i frihet rör sig över kilometerstora ytor, gräver och simmar, hållas på pälsfarmer inspärrade i gallerburar som inte är större än ytan av en uppslagen dagstidning. Detta kan enbart tolkas som naturligt ur ett föråldrat och felaktigt synsätt på djurs medvetenhet och förmågor, samt vad det innebär att behandla individer med värde. Den sörgårdsidyll som präglade det tidiga 1900-talets jordbruk lever kvar i reklamen men alltmer sällan i verkligheten.

I Sverige slaktas varje år ca 85 miljoner djur, ofta efter ett liv under ovärdiga förhållanden där första gången de får se dagsljus är under transporten till slakteriet. Vår hantering av djuren som vid en första anblick kan ses som en enskild fråga har fler bottnar än så. Jordbrukssektorn står redan för en större andel av världens utsläpp av växthusgaser än hela transportsektorn. Mark som i fattigare länder tidigare var regnskog eller åkrar som försörjde landets befolkning används i allt större utsträckning för att mätta stora boskapshjordar i vår del av världen medan fattiga får allt mindre jordbruksmark för sin egen försörjning.

Samtidigt blir vi i västvärlden överviktigare och sjukare. Bland annat Världshälsoorganisationen, WHO, skriver i sin rapport World Health statistics, om vikten av politiskt engagemang för att förbättra folkhälsa. Ett konkret exempel som ges är konsumtionen av animaliska fetter och dess koppling till hjärt-kärlsjukdom, cancer och diabetes. I Sverige vinklas debatten till fördel för valfrihet istället för politiskt ansvarstagande. Normen att varje måltid måste innehålla kött sitter så djupt rotad att när en skola i Nyköping inför en köttfri dag rycker LRF ut med buskapet att kött behövs för att unga kvinnor ska bli ”välnärda och snygga.” Men det handlar snarare om valfriheten och möjligheten att avstå kött än att konsumera det till den grad som vi gör idag.

Efter att ha rest runt till lokalavdelningar- senast Norrköping, och mött en mångfald av individer, så hade alla något gemensamt: de ser ingen motsättning mellan deras valfrihet och djurens frihet- snarare tvärtom.

När Djurens parti medverkade i en skoldebatt i Avesta kommun var ingen från de andra partierna benägna att diskutera djurens situation. I temat hållbarhetsfrågor kastades kärnkraften fram och tillbaka. Mycket av resterande debatt handlade om arbetslöshet och att nå skolans kunskapsmål. Men vilken kunskap som cirkulerar i skolor eller vad för slags jobb som ska skapas diskuterades inte lika mycket. Vad som har åstadkommits och planerade åtgärder tog mer plats än långsiktiga lösningar och vad det är för mål och samhälle vi bör sträva efter. Men dessa frågor är viktiga att diskutera eftersom vår bild av framtiden och hur vi formar våra mål interagerar i allra högsta grad med hur vi når dit och hur vi ser på vår nutid.

Det tycks alltför lätt för alliansens politiker att avfärda de systematiska problem som djurhållningen ger, inte bara för djuren utan för hela planeten. Såhär i valrörelsens slutskede går Fredrik Reinfeldt ut i en intervju i tidningen Lantbruk och öppnar för ytterligare försämringar i det Svenska djurskyddet under nästa mandatperiod för att tillgodose böndernas önskemål. Djuren lämnas ohörda. Men nu finns Djurens parti, som för djurens talan och ser sambandet mellan djur, människa och miljö. Vi uppmanar alla att rösta för ett empatiskt Sverige som inkluderar alla. Rösta på Djurens parti!

Jag var för första gången i Göteborg (ja, det är sant...!). En av de första individerna jag möter där är ett rådjur med stora horn i Slottsskogen. Han står länge och tittar på mig innan han går vidare. Han lämnade ett avtryck i mig, en bekräftad verklighetsbild som om och om igen gör städerna större och mer livfulla: vi är inte ensamma. Vi besöker städer och vissa städer och platser är våra hem. Och även djurens. Stadsplaneringen
måste komma ihåg att vi delar plats med andra individer, och där vår uppskattning
för grönområden bör innefatta insikten om att det också innebär hem. Rådjuret och Göteborgs lokalavdelning definierar min Göteborgsvistelse
en vistelse där jag fick ett varmt och spännande mottagande. För en kort stund så kastade himlen ner regn för att sedan klarna upp igen.Göteborgsgänget visade upp en härlig och motiverande sida av Göteborg. De deladeut val-material och var ivriga att diskutera frågor och dela insikter. Tillsammans gick vi ut på torget och ställde oss som vandrande skyltar för Djurens parti. Nu tillbaka i Stockholm påminns jag om lokalavdelningarnas driv, och nyligen publicerades en replik på insändaren skriven av mig, Simon Knutsson och Bengt Brülde. Brülde är professor
i praktisk filosofi och Simon Knutsson står som förstanamn på kommunvalsedeln i Göteborg.
 

”Det enda skälet till att vi accepterar att djur plågas och dödas i dagens matindustri är att de tillhör en annan art. Alla andra argument faller platt. Det är inte djurens nivå av intelligens, självmedvetande eller språk som berättigar våldet vi utsätter dem för. Vi skulle aldrig tillåta en sådan behandling av en människa som på grund av en obotlig sjukdom har ett mentalt liv som en gris. Diskussionen slutar i att djuren inte är människor, inte som vi. Punkt.”, skrev vi
i första insändaren.

 

Den publicerade kritiken i Göteborgs Fria är ett stort framsteg för oss. När en kritiker skriver ett debatterande svar så bjuder de in till debatt. Vi blir identifierade och hörda, upplyfta till en plattform där parterna inte behöver hålla med varandra mer än om det faktum att de inte håller med varandra- men likväl uppmärksammar varandra.
Det är i debatten vi vill ta plats- för djurens skull. Det går att läsa repliken här:
http://www.goteborgsfria.se/artikel/115165 och även hitta ursprungliga artikeln här:http://www.goteborgsfria.se/artikel/115014
Och repliken från Miljöpartiets ungdomsspråkrör:
http://www.goteborgsfria.se/artikel/115099

Höstluft. Det är en luft av förändring som sveper över våra skogar, ängar och städer. Just nu jobbar många flitigt runt om i landet för att få forma Sverige, de vill motivera människor att gå till valurnorna i september med en delad bild om hur samhället ska vara och vilka värden som ska bygga det. Nu är jag på besök i Skåne, just i det Lund, som jag än gång studerade i och som jag nu återkommit till med en Djurens parti-pin på kavajen. På en plats nära hjärtat.

 Det är mycket som har hänt sedan jag studerade i denna studentstad. Det som jag främst tänker på har dock hänt det senaste året. Från att inte ha funnits alls finns det ett ytterligare politiskt alternativ, Djurens parti, som ställer upp i riksdagsvalet, kommunalval och landstingsval. Och det finns med ett flertal kandidater på kommunvalslistan i Lund och Malmö. Jag åker runt till lokalavdelningar nu för att inspirera- och inspireras av- deras valarbete och motivation. Jag åker runt för att minska avståndet mellan det engagemang som jag vet finns över hela Sverige. För att förkroppsliga meningen: ni är inte ensamma, nu kör vi så det ryker (som är partistyrelsekamraten Linus Wallins slagord)!

 Jag anländer först till Malmö. En av de första individerna som möter mig är en igelkott som sitter under bänken framför blommorna. ”Där är ju er igelkott från riksbroschyren!”, utbrister min kusin glatt, ”igelkottar är ett av Sveriges äldsta däggdjur, och som han har väntat på dig och Djurens parti!” Vi ska anordna ett homeparty ute i trädgården. Under kvällens gång går det att höra hur historien om trädgårdsigelkotten studsar runt under de färgglada glödlamporna som hänger i taket. Vi delar historier från livet, minnen, men också framtidsplaner och politik. Jag tar upp gitarren och sjunger sånger. Kvällen går i djurtema, och ingen känner sig utanför i diskussionerna. Alla bär på frågor och alla bär på svar.  När kvällen nalkas mot sitt slut så går alla hem med ett nytt varmt minne. Vissa går hem med en nyfikenhet och ett nyfunnet, eller växande, engagemang och visar sig på kick-offen dagen efter.

 Vi träffas på en vegansk restaurang i centrala Malmö. Kring långbordet finns aktiva inom Lunds och Malmös lokalavdelning, medlemmar och andra personer nyfikna på våra tankar. Det är här politiken får form, tänker jag. Just nu är jag kring alla dessa unika människor med olika historier och nedtrampade stigar, och vi har en gemensam knytpunkt: att göra de bättre för djuren, naturen och oss alla. Vi vill fördjupa vad vi i samhället menar med gemenskap och rättvisa. Politiken får en plats, uttryck och ansikten. Tidigare känslor av maktlöshet och frustration formas om till idéer och skapandekraft. En journalist från Skånes Fria tidning var där och intervjuade. 

Det är empati och kommunikation som bör ligga till grund för hur vi bygger samhället och partiet. Att möta varandra i person är en helt annan upplevelse än att använda verktyg såsom Facebook. Vi vill ju riva ner de murar som finns emellan människor- men främst de murar som finns emellan oss och de djurindivider som varje dag far illa. En verklighet som få egentligen vill ska få finnas till, eller veta av.

 Aktiva kommuner, varenda person som jobbar därute för Djurens parti, är vår stolthet. Jag minns då jag hade mitt första möte med Nederländska partiet Partij voor de Dieren. Partiledaren Marianne Thieme och jag diskuterade politik och hur de har klättrat sig upp och hållit kvar de två platser i parlamentet de har haft sedan 2006. När jag började berätta om Djurens parti och det engagemang som finns över hela Sverige blev hon glatt överraskad. Vi fick snabbt ihop de underskrifter, och fler därtill, som behövs för att ställa upp i alla val. Och DP har aktiva medlemmar i flertalet kommuner i det långa landet Sverige.

 Thieme berättade om svårigheterna de mötte som nytt parti. De fåtal resurserna och begränsningarna, praktiska problemen men också förlöjligandet. Vi upplevde det också inför EU-valet och vi upplever det fortfarande. Att förlöjliga vår sak är dock det tydligaste beviset på att djurfrågan måste lyftas upp på agendan. Vi finns inte utan en anledning. Men som nytt parti behöver vi stöd från varandra och ni andra där ute. Valarbetet är igång runt om i landet och du behöver inte vara med i partiet för att hjälpa oss lyfta djurens situation upp på den politiska agendan. Din hjälpande hand skulle till exempel kunna innebära att dela ut valsedlar till förtidsröstningslokaler och vallokaler då vi måste göra detta själva.  

Skåneresan gav många givande och stärkande möten- alltifrån igelkotten till förstanamnet Istvan Gersner på Lunds kommunvalslista. Han verkar i en studentstad där terminen håller på att starta och nya studenter anländer med förväntningar och framtidstro, redo att återupptäcka och uppleva. Men det är inte bara studenterna som bör gå runt med denna känsla i höst. Detta är inte ett vanligt år, detta är ett supervalår. Det är första året någonsin Djurens parti går att kryssa i som politiskt alternativ. Det är stort. Jag tar med mig Skåneinspirationen till mitt nästa stopp, Göteborg…

Hälsningar från Södern

Elin Pöllänen
 

Nu har det varit Pride-tider i Sverige. Stockholm  uppvisar ett lugn efter en kärleksstorm- där varken trottoarer eller människor lämnades oberörda av regnbågsfärgerna och budskapen. Debatter både i vardagsrummen och i tidningar fylldes av tankar om rättigheten till kärlek, frihet och respekt. Flera tusen åskådare fick se ett nytt parti gå på Stockholms gator. Sveriges första parti fokuserat på djurfrågor. Genom dans, skratt, flaggor och banderoller delade vi med oss av budskapet att det finns något fantastiskt i att se till att vi inte har ensamrätt på kärlek, frihet, respekt, familj, intelligens och medvetenhet. Djur kan också inkluderas i en värld med dessa fenomen- och de bör inkluderas. 

"Djurens parti", sa de i högtalarna vid Kungsträdgården. Alla partimedlemmar i Pridetåget rös. Ett historiskt ögonblick som vi delade. I jämförelse med andra föreningar och partier kanske vi såg ut som fåtalet, men vi hade miljontals individer och deras livsöden med oss. "De är emot alla former utav förtryck". Orden ekade som musik inom oss medan vi passerade Östermalmstorg på väg mot slutdestinationen. När musiken tystnade och tåget var slut låg orden kvar till takten av våra hjärtslag.    

Den 30 juli publicerades en debattartikel i DN skriven av Fredrik Reinfeldt och hbtq-politiska talespersonen Olof Lavesson. Den tar upp arbetet som Moderaterna fört för att bekämpa diskriminering, rasism, homofobi och andra former av intolerans i samhället. Debattartikeln avslutas med en mening om hur Moderaterna vill ha ett inkluderande samhälle där alla människor har frihet att bestämma över sina egna liv. 

Det som Moderaterna inte nämner är den tolerans som finns i samhället att förtrycka djuren. En tolerans som dagligen accepteras och skapar värre livsvillkor för dem. Rättfärdigat utav argumentet att de inte inte är människor, de är inte som du och jag. Djur har ingen djurskyddsmyndighet, de har ingen talan i de politiska beslut som till största mån påverkar deras livskvalitet. Djur erkänns inte ett medvetande, och deras intressen och behov bortprioriteras ständigt eller möts av likgiltighet. Men ett inkluderande samhälle innebär inte en fortsatt polarisering mellan mänskliga rättigheter och djurens där den ena utesluter det andra. Det handlar om empati. Ett inkluderande samhälle innebär ett samhälle som inte diskriminerar någon- speciellt inte på grund av arttillhörighet. 

Det finns mycket outforskat inom djurvärlden när det kommer till deras behov och deras sexualitet. Men en sak är säker. Djur har egna viljor, kärlek och en sexualitet som dagligen fråntas dem i våra industrier. Kalvar separeras från sina mödrar, kycklingar framavlas med lidande i deras DNA, tuppkycklingar avlivas systematiskt för att de är fel kön för värpindustrin, och suggor och kor insemineras med sperma utan att själva ha fått välja sin partner. Djur behandlas som råvaror och som objekt, och är offer för traumatiska händelser och systematisk våldtäkt. I ett samhälle där ett sådant förtryck hör till vardagen kan ingen vara fri. Frihet handlar om gränsdragningar- en frihet-men-du-ska-inte-skada-princip, men när det kommer till djuren så blir denna aspekt nästintill obefintlig. I en mänsklig kontext blir handlingsfriheten maximal när det kommer till djurens kroppar, utan större hänsyn till hur de upplever det. En lustkänsla är bara ett av de drag som avskrivs djuren. Alla egenskaper och exempel landar i samma fundamentala problematik: hur vi behandlar djuren och varandra.  

Det publicerades en artikel om detta skriven av Jonas Paulsson och Elin Pöllänen på nyheter 24 som sedan spreds till andra tidningar; "För att tycka att det här systemet är rätt behöver man inte göra mer än låtsas att svenska djur har det bra och att Bregott-reklamen är sann. Men i verkligheten motiveras varje sekund av djurens liv med att djuren är lönsamma. Djurens parti förkastar alla former av diskriminering eftersom det är motsatsen till rättvisa, ickevåld, kärlek och medkänsla. "
http://nyheter24.se/debatt/774068-pride-iden-om-allas-ratt-till-karlek-bor-inkludera-djuren

På lördag fick Stockholm prides stadsbild en ny färgnyans. 
Färger av liv som sällan får höras, men som nu fick dansa tillsammans
med människor iklädda allt ifrån ängladräkt till endast guldiga kalsonger. 
Varje steg vi tog i pridetåget var steg för förändring och
för allas rätt till liv, frihet och kärlek. 


 

Jag tillhör inte de som tror att det goda är det bästas fiende. Men som bekant finns det gränser för allt.
Södertälje är en kommun,trodde jag, som länge har gått i bräschen för att bryta köttnormen och minska köttkonsumtionen. Medan Göteborg, Nyköping, Östersund och många andra kommuner genom politiska beslut genomfört köttfria dagar har Södertälje haft kompetenta och drivande tjänstemän inom den kommunala verksamheten. Dessa har på egen hand drivit frågan om minskad köttkonsumtion. Det är i varje fall vad jag har fått höra och det har verkligen imponerat på mig.
Dagens Nyheter gjorde ett reportage från Södertälje häromdagen och i artikeln uttalar sig kostchef Sara Jervfors.
”Näringsmässigt räcker det med att 20 procent kött och fisk i måltiden, säger Sara Jervfors.”

Verkligen? Men det måste i så fall innebära att landets alla veganer och vegetarianer far illa av att inte alls äta kött? Eftersom en Demoskop-undersökning nyligen visade att hela 10 procent av svenskarna är veganer eller vegetarianer handlar det om ett allvarligt folkhälsoproblem. Vad gör regeringen? Ska vi införa en skatt på tofu?
En annan bild av hur mycket kött som en människa behöver ”näringsmässigt” förmedlas i J. S. Foers fantastiska bok ”Äta djur”. På sidan 149 skriver Foer:

”1917, medan första världskriget härjade i Europa och strax innan spanska sjukan härjade i hela världen, grundade en grupp kvinnor, vars mål bland annat var att utnyttja USA:s livsmedelsresurser maximalt i krigstid, det som numera är landets främsta sammanslutning av sakkunniga inom livsmedel och näringsfysiologi: American Dietic Association (ADA). Sedan 1990-talet har ADA utfärdat det som kommit att bli normen för definitivt säkerställda fakta om hur pass hälsosamt det är att leva vegetariskt. ADA intar ändå en konservativ hållning och utelämnar många väldokumenterade hälsovinster som ett minskat intag av animaliskt protein ger. Här följer tre nyckelmeningar ur sammanfattningen av deras sammanfattning av den viktigaste vetenskapliga litteraturen.”

Ett:
En välplanerad vegetarisk kost är lämplig för alla människor under alla skeden i livet, också under graviditet och amning, spädbarnstid, barndom och ungdomstid, och även för idrottare.

Två:
Vegetarisk kost brukar innehålla lägre halter mättat fett och kolesterol och högre halter av kostfiber, magnesium och kalium, C- och Evitamin, folsyra, karotenoider, flavonoider och andra fytonutrienter.
På andra ställen i sammanfattningen noteras att vegetarianers och veganers (även idrottande sådana) proteinbehov ”tillgodoses med råge”. Och för att göra det ännu tydligare hur fel det är att tro att just animaliskt protein är oundgängligt presenteras uppgifter som pekar på att ett överdrivet intag av animaliskt protein kan kopplas till benskörhet, njursjukdomar, njursten och vissa cancertyper. Även om det fortfarande råder viss förvirring kring detta, är det bevisat att vegetarianer och veganer generellt har en mer optimal proteinkonsumtion än allätare.
Slutligen kommer en riktigt avgörande nyhet som inte bygger på spekulation (även om sådana spekulationer må stå stadigt på grundläggande vetenskapliga rön), utan på den näringsfysiologiska forskningens gedignaste fakta: studier utförda på mänskliga populationer.

Tre:
 Vegetarisk kost förknippas ofta med en rad hälsofördelar, bland annat lägre blodkolesterolhalt, lägre risk för hjärt- och kärlsjukdomar [som ensamma årligen står för över 25 procent av alla dödsfall i USA], lägre blodtryck och lägre risk för hypertoni och typ 2-diabetes. Vegetarianer har generellt lägre BMI [det vill säga: de är inte lika feta] och drabbas i mindre utsträckning av cancer [cancer står för nästan 25 procent av alla dödsfall i USA].
Jag tror inte att den personliga hälsan behöver vara ett skäl för att bli vegetarian, men om det vore hälsovådligt att sluta äta djur skulle det kunna vara ett skäl att inte bli vegetarian. För mig skulle det definitivt vara ett skäl till att låta min son äta djur. Jag har diskuterat det här med flera ledande amerikanska näringsfysiologer – med avseende på såväl vuxna som barn – och fått samma svar om och om igen: vegetarisk kost år minst lika näringsrik som kost som innehåller kött.

Det finns ytterligare ett skäl till att minska köttkonsumtionen som av reportaget att döma tycks ha undgått Sara Jervfors. Nämligen att det är bra för djuren. Varför återkommer vi hela tiden till mantrat att vi säger oss vilja äta kött från djur som ”haft det bra”? Det är inget trovärdigt argument för mig. Varför? Eftersom de 2,5 miljoner grisar som vi avlivar i Sverige varje år minsann blir uppätna och endast en försvinnande liten del av dessa har fått vara ute och böka runt i leran. Danskt fläsk finner också köpare i Sverige och jag ser inga tv-reportage om förtvivlade grisbönder som inte får sina industriellt uppfödda grisar sålda eftersom grisarna har haft det för dåligt.
Det är lite märkligt att rättfärdiga sitt köttätande med att djuren har haft det bra. Jag själv lever ett alldeles förträffligt liv (från tid till annan) och jag vill absolut inte bli mördad. Möjligtvis om jag var deprimerad men det är jag inte. I synnerhet inte som Djurens parti fick 8773 röster i EU-valet. Jag är just nu jättelycklig och om någon mördade mig och i rätten ursäktade sig med att det inte var så farligt eftersom ”Jonas levde ett bra liv” skulle domaren sannolikt tappa hakan.
 

SVTs valvaka har publicerat resultaten från det svenska EU-valet. På en lista över väljarnas tio viktigaste frågor var miljön på andra plats. Med den koppling miljöfrågan har till djurens välfärd såväl som till folkhälsa finns det mycket som talar för behovet av Djurens Parti. Partiet syntes inte i detta val med sina få månader på nacken, men det finns och det växer. Partiet har systerpartier i Europa som leder vägen in i EU-parlamentet och visar att en nytänkande politik med djurens, människans och naturens välfärd i fokus är möjligt och behövt. Holländska partiet Partij Voor De Dieren startades 2002, kom in i parlamentet med två platser 2006, och har nu fått en plats i parlamentet. Tyska Partei Mensch Unwelt Tierschutz har jobbat i över tjugo år och har också fått ett mandat. Men samtidigt som dessa glädjande resultat ökar valresultaten hos de populistiska partierna i Europa. Djurpartier är desto viktigare då de står i direkt kontrast till detta i och med visionen om ett inkluderande samhälle där alla kännande individer respekteras. Vi har redan etablerat en god kontakt och kommer att befästa det samarbetet framöver för att bilda en Europeisk politik. 

Idag är det Mors dag och EU-val. Det är en viktig dag för att mammor är så dyrbara, levande symboler för villkorslös kärlek och beskyddande. Där barn är förkroppsligandet utav beroendet av trygghet och omsorg. Moderskärleken sträcker sig över kontinenter och arter på jorden. När kaninmammor ska föda ungar så tar de av det mjukaste ull från sin päls för att ungarna ska ha det varmt och skönt. Jag har sett detta när vintern har
varit som kallast, och när deras kärlek till barnen varmast. Idag är också en viktig dag för det är en dag där vi kan förändra och påverka utifrån vad vi anser vara rätt och fel. Att förändra samhället innebär att förändra de grundvärderingar som har byggt upp det. En varmare kultur med medkänsla behöver inte uppfinnas, den finns redan i naturen, där modersinstinkten är ett vackert exempel.  Genom att rösta visar vi tydligt hur vi tycker att samhället ska se ut och vilka värderingar vi vill lyfta fram för att forma det.  

 Våra politiska val utgår ifrån historier om samhället. För barn är historieberättande en naturlig del av verkligheten. Modern psykologiforskning visar att beslut, vanor och uppfattningar till stor del lagras i vårt undermedvetna, där vår reflektion kring normer och värderingar styr oss i våra beslut. Det är i situationer som när barn är ute och leker eller äter i matsalen som den främsta verklighetsbilden skapas. Det handlar om grupperingar, värderingar och om identitet. Därför är vad som serveras i matsalen så viktigt, precis som hur barnen behandlar varandra och sin omgivning ute på skolgården. Att vegetariska alternativ fortfarande inte är tillgängligt för alla, och i vissa skolor inte ens synligt, rättfärdigas utav en tradition och historia som står i direkt kontrast mot vad verkligheten nu visar behöver förändras. Dessa två måste sammanfogas igen och gå hand i hand.

 När jag som vikarie i en förskola höll en liten pojke i handen på skolgården såg jag hur barnen gjorde löv-sängar åt larverna och myrorna vid de höga gamla träden.

-       Hur kan träden vara så stora och gamla?, frågade den lilla pojken mig.

-       För att vi inte har huggit ner dem, sa jag. De har fått se mycket, de där visa träden.

-       Man ska inte hugga ner träd, sa han medan de gröna löven reflekterades i hans stora blå ögon. Men man kan plantera nya!

 
Barn ger ofta historieberättaren en andra chans att göra om sin historia. Det är en fantastisk möjlighet att ta vara på, denna tro som barnen har på sina medmänniskor, men även på naturen runt omkring sig. Det vi bör lära barn först och främst är vikten utav empati och att vi är en del av vår omgivning. Det som barnen kan påminna oss om är den känsla av närvaro vi hade med vår omgivning, det ärliga trygghetssökandet och möjligheten som finns att bevara planeten och rädda liv.

I EU-valet finns nu en röst som vill ta vara på människans skapandekraft och den andra chans som ständigt ges till oss som historieskrivare. Djurens Parti vill i och med sin existens arbeta för att alla mödrar ska kunna fostra och värna om sina barn och sitt eget liv- oavsett art-tillhörighet. Partiet vill se Sverige som föregångsland när det kommer till att arbeta för värderingar som inkluderar alla kännande individer i ord som respekt och rättvisa. Barn får lära sig att mobbning aldrig är okej samtidigt som- paradoxalt nog, mänsklighetens samhälle utan hänsyn tagit mer plats än alla de andra djursamhällena på planeten, samt har gett sig rätten att splittra djurfamiljer, till exempel kalvar från sina mödrar. Jag uppmanar alla med rösträtt att gå till valurnorna för att visa varandra att mänskligheten har gjort sin läxa och att vi vågar hålla oss vid det vi en gång visste var värdefullt och sant. För vissa saker behöver som sagt inte uppfinnas på nytt, utan snarare lyftas fram- som vikten av relationer och samarbeten. De berikar våra liv. De gör oss till dem vi är.