I februari detta år hände det något historiskt i svensk politik. Det första partiet med djur i fokus, Djurens Parti, blev officiellt i Sverige. Partiet anser att djurindivider, både vilda som tama, med deras inneboende egenvärde och intressen inte fått komma till tals vid beslutsfattande där de så ofta berörs- och så ofta utnyttjas. Denna respekt för djurliv har ett direkt samband med ett samhälle där även människors hälsa och hållbar utveckling står i fokus.

Det diskuteras mycket om globaliseringens grepp över samhället, hur befogat det är att kalla den värld vi lever i idag för en värld med svagare gränser och större kulturellt utbyte. En gränsdragning som dock är väldigt tydlig är den människan dragit gentemot naturen, och som har kommit att definiera oss och leda till destruktiva vägval. Separationen mellan vår kultur och naturen har skett på ett paradoxalt sätt, där vi har nekat vårt beroende av den samtidigt som vi har utnyttjat den utan större hänsyn till de individer som lever i den och de ekologiska system som bygger upp den. Detta måste vi nu ta ett tydligare ansvar för, och ge naturen och alla dess invånare rättigheter de bör ha tillskrivits från början. Djurens parti är ett friskhetstecken i ett politiskt klimat där exkludering har kommit att ta mer och mer plats. Vårt parti vill se medmänsklighet, empati, ansvar och frihet forma politiken och politiska incitament. Politik ska vara en gemensam lärande process, och Djurens parti kommer som ungt parti in i politiken med viljan att lyssna, lära och arbeta för att alla ska få det bättre.

Men vi är inte ensamma i kampen om att vara en politisk röst för djuren. I Tyskland startades världens första djurparti, Tierschutz partei, redan för tjugo år sedan. Det Holländska Partij voor de Dieren var först i världen med att få platser i parlamentet- två platser, vilket de har haft sedan 2006. I möte med systerpartier från Portugal, Storbritannien, Tyskland och Holland, väcks bilden till liv av en grupp djurpartier som stärkande och inspirerande jobbar för djurens välfärd på nationell nivå, såväl som på internationell nivå. Nu går vi tillsammans in i en EU-kampanj i respektive länder, och hoppas ta plats som ett politiskt alternativ.

I en av resorna till Nederländerna fick jag tillfälle att möta partiledaren Marianne Thieme och höra hennes resa. När de stormade in i den holländska politiken kritiserades de av såväl djurrättsorganisationer som andra politiska partier. I press och offentliga sammanhang blev de förlöjligade, men trots detta så förändrades hela den politiska diskursen. Plötsligt uppmärksammades djuren i den politiska debatten. Ett tydligt exempel är debatter om jordbruksindustrin, där diskursen förändrades från att inte tagit upp djurens välfärd överhuvudtaget, till att åttio procent bestå av just djurens situation.

Djurpartierna som bildas världen över är inte i sig inte isolerade fenomen. Vi är i en del av ett större paradigmskifte, där värderingar som förr var så självklara har börjat omformeras. Där teorier om psykologi, statsvetenskap, biologi, ekologi och ekonomi försöker få dagens innebörd av ”allmänbildning” och ”tillväxt” att komma i kapp med verkligheten. Ett exempel är inom universitetsvärlden där ekologisk ekonomi har börjat ifrågasätta de ekonomiska normerna av kortsiktigt tänkande och risktagande. Inom livsmedelsindustrin har kedjor börjat ta mer och mer ansvar för djurs och människors hälsa genom att på eget initiativ förändra sitt utbud. Tillsammans med den mer medvetna konsumenten i matbutiken har en annan verklighet börjat beskrivas i de svenska köken, affärer och politiska rummen. Däremot bör Sverige inte nöja sig med att göra A och ignorera B, C och D. Detta är verkligen inte acceptabelt då B, C och D i verklig mening är individer som utsätts för lidande, och ofta avskrivs förmågan att lida.

Det handlar inte främst om att samhället ska börja förändras, för det gör det redan. Det handlar om hur, och djurpartier vill att djuren ska få ta mycket större plats i denna förändringsprocess. Det finns lagstiftning om djurskydd för det är viktigt att minimera lidande. Denna tanke går att finna även på internationell nivå, och bör bland annat bekräftas som en undertecknad konvention av FN för djurens rättigheter- likt den som undertecknades för mänskliga rättigheter 1948.

Djurens parti består av människor i olika åldrar och bakgrund, en fantastisk blandning utav kompetens och vilja att förändra som förenas i det kritiska och konstruktiva. Vi vill inte bara vara de som belyser problemet, vi vill vara de som hjälper till att förändra så det blir lättare att göra val som bidrar till att minska lidande och öka lycka i samhället.

På årskongressen som hölls i slutet av april tog jag upp en reflektion kring det etablerade talesättet: ”det är svårt att lära gamla hundar sitta”. För mig är det ett rätt så oinspirerande talesätt som står i direkt kontrast med hur jag uppfattar det politiska arbete som ska göra Djurens parti unikt. Bara för att det är svårt, behöver det inte betyda att man ska sluta försöka. Allt som en gammal hund behöver är ju att någon tror på den, älskar den, och hjälper den. Och ett politiskt parti som framför detta som en fråga av allra högsta prioritet.

Välkommen till denna blogg, till detta parti, och till vår resa i svensk politik.

/Elin Pöllänen, partiledare