Idag är det Mors dag och EU-val. Det är en viktig dag för att mammor är så dyrbara, levande symboler för villkorslös kärlek och beskyddande. Där barn är förkroppsligandet utav beroendet av trygghet och omsorg. Moderskärleken sträcker sig över kontinenter och arter på jorden. När kaninmammor ska föda ungar så tar de av det mjukaste ull från sin päls för att ungarna ska ha det varmt och skönt. Jag har sett detta när vintern har
varit som kallast, och när deras kärlek till barnen varmast. Idag är också en viktig dag för det är en dag där vi kan förändra och påverka utifrån vad vi anser vara rätt och fel. Att förändra samhället innebär att förändra de grundvärderingar som har byggt upp det. En varmare kultur med medkänsla behöver inte uppfinnas, den finns redan i naturen, där modersinstinkten är ett vackert exempel.  Genom att rösta visar vi tydligt hur vi tycker att samhället ska se ut och vilka värderingar vi vill lyfta fram för att forma det.

Våra politiska val utgår ifrån historier om samhället. För barn är historieberättande en naturlig del av verkligheten. Modern psykologiforskning visar att beslut, vanor och uppfattningar till stor del lagras i vårt undermedvetna, där vår reflektion kring normer och värderingar styr oss i våra beslut. Det är i situationer som när barn är ute och leker eller äter i matsalen som den främsta verklighetsbilden skapas. Det handlar om grupperingar, värderingar och om identitet. Därför är vad som serveras i matsalen så viktigt, precis som hur barnen behandlar varandra och sin omgivning ute på skolgården. Att vegetariska alternativ fortfarande inte är tillgängligt för alla, och i vissa skolor inte ens synligt, rättfärdigas utav en tradition och historia som står i direkt kontrast mot vad verkligheten nu visar behöver förändras. Dessa två måste sammanfogas igen och gå hand i hand.

När jag som vikarie i en förskola höll en liten pojke i handen på skolgården såg jag hur barnen gjorde löv-sängar åt larverna och myrorna vid de höga gamla träden.

–       Hur kan träden vara så stora och gamla?, frågade den lilla pojken mig.

–       För att vi inte har huggit ner dem, sa jag. De har fått se mycket, de där visa träden.

–       Man ska inte hugga ner träd, sa han medan de gröna löven reflekterades i hans stora blå ögon. Men man kan plantera nya!

Barn ger ofta historieberättaren en andra chans att göra om sin historia. Det är en fantastisk möjlighet att ta vara på, denna tro som barnen har på sina medmänniskor, men även på naturen runt omkring sig. Det vi bör lära barn först och främst är vikten utav empati och att vi är en del av vår omgivning. Det som barnen kan påminna oss om är den känsla av närvaro vi hade med vår omgivning, det ärliga trygghetssökandet och möjligheten som finns att bevara planeten och rädda liv.

I EU-valet finns nu en röst som vill ta vara på människans skapandekraft och den andra chans som ständigt ges till oss som historieskrivare. Djurens Parti vill i och med sin existens arbeta för att alla mödrar ska kunna fostra och värna om sina barn och sitt eget liv- oavsett art-tillhörighet. Partiet vill se Sverige som föregångsland när det kommer till att arbeta för värderingar som inkluderar alla kännande individer i ord som respekt och rättvisa. Barn får lära sig att mobbning aldrig är okej samtidigt som- paradoxalt nog, mänsklighetens samhälle utan hänsyn tagit mer plats än alla de andra djursamhällena på planeten, samt har gett sig rätten att splittra djurfamiljer, till exempel kalvar från sina mödrar. Jag uppmanar alla med rösträtt att gå till valurnorna för att visa varandra att mänskligheten har gjort sin läxa och att vi vågar hålla oss vid det vi en gång visste var värdefullt och sant. För vissa saker behöver som sagt inte uppfinnas på nytt, utan snarare lyftas fram- som vikten av relationer och samarbeten. De berikar våra liv. De gör oss till dem vi är.