Manifestation för vargen

I lördags 2015-04-07 deltog Djurens parti i en manifestation för att skydda den svenska vargen från utrotning, anordnad av Wolf Association Sweden. Det var kalla vindar som blåste genom Stockholm, men på Medborgarplatsen samlades människor för att enas över frustrationen över hur Sverige i vargjakten blir ett land där tiden står still; ett land där en svartmålande kultur och tradition får ta mer plats än individers existensvärde, samexistens med naturen och empati.

Djurens parti finns till för att det krävs ett djurperspektiv i politiken. Det syns tydligt i vargjakten, där inget parti tar vargens parti. Inget parti kämpar för att informera allmänheten om rovdjurens betydande roll i ekosystemet för att försöka höja deras status, trots EU rekommendationer och direktiv. Partier verkar snarare ha glömt sina löften om att stoppa licensjakten, eller att verka för lagar och normer där djurindivider inte ses som egendom eller skottavla utan som kännande individer med rätten till sina liv. Därför deltog Djurens parti i manifestationen med plakat, musik, och tal. Andra deltagare var bland annat politiker från Vänsterpartiet och Miljöpartiet, artister och aktiva i frivilliga organisationer, vissa resande långväga såsom finska organisationen Susiryhmä.


Vi fick tio minuter på scenen där vi passade på att säga:

”Sverige är ett land som internationellt sett associeras med trygghet, inkluderande och rättvisa. Sveriges självbild bygger på denna association, men den går att ifrågasätta och är inte längre lika självklar. När Sverige pratar om sin framtid skapar det löften om att landet ska fortsätta kämpa för att uppnå sina miljömål och fortsätta värna om människoliv, djurliv och natur.

Men detta värnande är fortfarande selektivt utifrån mänskliga intressen, där våra traditioner, smaklökar och klädstilar får stå över andra djurindividers värde. Och ute i skogarna, där blir betydelsen av naturupplevelse och samexistens för en art, döden för en annan. Och några frågar sig: men ska inte Sverige vara ledande i arbetet mot klimatförändringarna, djurskydd och en bättre miljö? I vargfrågan stannar tiden och framtiden får vänta. En sårbar djurart får skjutas innan någon hinner protestera. En sårbar djurart får skjutas trots att vetenskapen säger emot, och den våldsdominerade kultur om människans överhöghet som uppmanade till skallgång på varg på 1700-talet, får återigen härska. Jaktlagar och skottpengar stiftades för flera hundra år sedan- och inte för värnandet om miljön eller vargen- utan för att vargen ansågs störa samhällets ordning och konkurrera med människans överhöghet.

Ord som frihet, rättighet och valfrihet har fått ersätta ord som empati, ansvar och hänsyn. Men vems frihet, rättighet eller valfrihet utgår vi ifrån och vem får styra våra beslut…?”


Alla vi närvarande delade känslan av att vara ohörda i dagens vargpolitik. Vi pratar för en art 49596710-Mckx9vars intressen att leva får ta mindre plats än viljan att utrota den. Det gör oss besvikna. Det gör oss arga. Det gör oss motiverade att fortsätta peka på att vargens historia är vår historia, och vår relation till varg säger mycket om hur vi är som människor och vad vi anser vara vårt ansvar gentemot andra djur, våra medmänniskor och vår omgivande natur. Vi som deltog i manifestationen kände oss samtidigt synliga och starka, eftersom vi delade tro om att det kommer bli bättre. Till sist måste makthavare lyssna.

Vi som var där på Medborgarplatsen kom från alla håll och kanter av Sverige. Ju mer utav dagen som gick, desto mindre främmande blev ansikten. Ju kallare vinden blåste, desto varmare blev den vind av beslutsamhet som människor andades ut i sin vilja att dela med sig av sina erfarenheter, upplevelser och lösningar på problemet. Vi vill höras för vi anser inte att vargen hotar våra fridfulla skogar, eller att vargen går att beskylla för de klyftor som finns mellan stad och landsbygd. Det är den svenska riksdagen som måste ta sitt uppdrag på allvar och lyssna på de som talar för vargen. Det ska skapas lagar, regler och normer som försvårar för tjuvjakt och jakt och underlättar för preventiva åtgärder och samexistens. Djurens parti skrev i Fria Tidningen i januari att vi vill se ”ett Sverige med en värdegrund som ser en skadeskjuten, blödande varg i väntan på en långsam och plågsam död som ett tragiskt öde som måste förhindras.”

Artikeln hette ”Vargjakten är en skamfläck för Sverige”. Den går att läsa här: http://www.fria.nu/artikel/116587


I talet var jag tvungen att nämna, som så många andra, att jag är uppvuxen på landsbygden. 49596551-igpoKDetta för att det har format mig. Jag lärde mig tidigt att gå i skogen och uppfatta främmande siluetter med försiktighet och nyfikenhet, inte med rädsla och hat. Att se mig själv som en individ i en större helhet. Att inse familjens betydelse och samtidigt förlänga denna känsla till alla andra familjer- oavsett art.

För mig handlar därför inte vargjakten först och främst om ekosystem, utan om vargen som individ. Denna syn delar jag med Djurens parti. I vargjakten är det i de flesta fall friska och icke-hotfulla individer som skjuts, trots att det är onödigt och vi istället kan välja att respektera vargen och hitta en fredligare lösning. Vi kan försöka se vargen som mer än den svartmålade figur som kulturen avbildat.

Ett utvecklat Sverige är ett Sverige som ser förbi ensamvargen, och istället ser att en varg kan vara en familjemedlem. Sverige ska vara ett land där empati får ta del av problemformuleringar och lösningar, där ett rikare liv och ett rikare samhälle utgår ifrån en mångfald som även innefattar djuren. För vilket samhälle blir bättre om det drivs med viljan att utrota? Vilket samhälle har på lång sikt blivit bättre när en art har utrotats? Låt oss förändra hur Sverige behandlar vargar. Djurens parti verkar för ett Sverige som är inkluderande och rättvist- för alla.

/Elin Pöllänen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *