Därför ska vi rösta för djuren och på djurens parti

 

I Sverige har vi en lång tradition av medkänsla och globalt ansvarstagande. Hänsyn och omtanke om samhällets svaga har kombinerats med ett generöst bistånd och ett välkomnande av dem 16328150-RKm9Vsom söker trygghet på flykt från förtryck. Detta har vi all anledning att vara stolta över och inställningen har präglat vår självbild. Svensk stolthet handlar också om vår djuromsorg och den djurskyddslagstiftning som infördes 1988.

Men efter åtta år med alliansen i regeringsställning är det inte bara är de sociala trygghetssystemen som har monterats ner. Även den djuromsorg som vi i Sverige har varit stolta över har urholkats och regeringen vill fortsätta nedmonteringen för de svagaste i samhället.

Ökad kunskap om djurens behov och förmågor har gjort att politiker i andra länder tagit viktiga steg för att förbättra djuromsorgen. I Sverige går istället att se en lång rad försämringar. Nedläggningen av djurskyddsmyndigheten var första steget i en negativ trend. Ett färdigt lagförslag om att förbjuda pälsdjursuppfödning skrotades och ansvaret för djurskyddsinspektioner flyttades över från kommuner till länsstyrelserna vilket minskade antalet inspektioner till hälften. Skarp kritik har riktats mot systemet som används i andra länder att stänga in suggor i trånga gallerbås. Men nu har experimentet även påbörjats i Sverige.

Dåvarande stadsminister Carlssons lovade Astrid Lindgren på hennes 80-årsdag att hönorna skulle släppas ut ur sina burar. Fortfarande, 26 år senare, lever miljoner hönor ovärdiga liv instängda i så trånga burar att de inte har möjlighet att sträcka ut vingarna. Fortfarande mals eller gasas i Sverige varje år miljontals nykläckta tuppkycklingar ihjäl bara för att de betraktas som värdelösa biprodukter i äggindustrin. Fortfarande kastreras spädgrisar utan bedövning trots att humana alternativ finns. Deras smärta väger lätt när djurindustrin jagar sekunder och kronor.

Djurskyddslagen föreskriver att djur ska ha rätt att bete sig naturligt. Ändå kan miljoner pälsdjur som i frihet rör sig över kilometerstora ytor, gräver och simmar, hållas på pälsfarmer inspärrade i gallerburar som inte är större än ytan av en uppslagen dagstidning. Detta kan enbart tolkas som naturligt ur ett föråldrat och felaktigt synsätt på djurs medvetenhet och förmågor, samt vad det innebär att behandla individer med värde. Den sörgårdsidyll som präglade det tidiga 1900-talets jordbruk lever kvar i reklamen men alltmer sällan i verkligheten.

I Sverige slaktas varje år ca 85 miljoner djur, ofta efter ett liv under ovärdiga förhållanden där första gången de får se dagsljus är under transporten till slakteriet. Vår hantering av djuren som vid en första anblick kan ses som en enskild fråga har fler bottnar än så. Jordbrukssektorn står redan för en större andel av världens utsläpp av växthusgaser än hela transportsektorn. Mark som i fattigare länder tidigare var regnskog eller åkrar som försörjde landets befolkning används i allt större utsträckning för att mätta stora boskapshjordar i vår del av världen medan fattiga får allt mindre jordbruksmark för sin egen försörjning.

Samtidigt blir vi i västvärlden överviktigare och sjukare. Bland annat Världshälsoorganisationen, WHO, skriver i sin rapport World Health statistics, om vikten av politiskt engagemang för att förbättra folkhälsa. Ett konkret exempel som ges är konsumtionen av animaliska fetter och dess koppling till hjärt-kärlsjukdom, cancer och diabetes. I Sverige vinklas debatten till fördel för valfrihet istället för politiskt ansvarstagande. Normen att varje måltid måste innehålla kött sitter så djupt rotad att när en skola i Nyköping inför en köttfri dag rycker LRF ut med buskapet att kött behövs för att unga kvinnor ska bli ”välnärda och snygga.” Men det handlar snarare om valfriheten och möjligheten att avstå kött än att konsumera det till den grad som vi gör idag.

Efter att ha rest runt till lokalavdelningar- senast Norrköping, och mött en mångfald av individer, så hade alla något gemensamt: de ser ingen motsättning mellan deras valfrihet och djurens frihet- snarare tvärtom.

När Djurens parti medverkade i en skoldebatt i Avesta kommun var ingen från de andra partierna benägna att diskutera djurens situation. I temat hållbarhetsfrågor kastades kärnkraften fram och tillbaka. Mycket av resterande debatt handlade om arbetslöshet och att nå skolans kunskapsmål. Men vilken kunskap som cirkulerar i skolor eller vad för slags jobb som ska skapas diskuterades inte lika mycket. Vad som har åstadkommits och planerade åtgärder tog mer plats än långsiktiga lösningar och vad det är för mål och samhälle vi bör sträva efter. Men dessa frågor är viktiga att diskutera eftersom vår bild av framtiden och hur vi formar våra mål interagerar i allra högsta grad med hur vi når dit och hur vi ser på vår nutid.

Det tycks alltför lätt för alliansens politiker att avfärda de systematiska problem som djurhållningen ger, inte bara för djuren utan för hela planeten. Såhär i valrörelsens slutskede går Fredrik Reinfeldt ut i en intervju i tidningen Lantbruk och öppnar för ytterligare försämringar i det Svenska djurskyddet under nästa mandatperiod för att tillgodose böndernas önskemål. Djuren lämnas ohörda. Men nu finns Djurens parti, som för djurens talan och ser sambandet mellan djur, människa och miljö. Vi uppmanar alla att rösta för ett empatiskt Sverige som inkluderar alla. Rösta på Djurens parti!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *