Politik är ett sorl av röster, tänker jag minuterna innan rummet tystnar och mötesordföranden förklarar mötet öppnat. Politik är kaffe som ryker ur koppen och punkter på dagordningen. Politik är årsmöten och demokratiska beslut, och för Djurens parti är det vårt tredje årsmöte. Partiet kom till för att det behövs en politisk röst för djuren för att verkligen påverka hur framtidens väg formas; den väg som alla politiker och individer vill ska leda till en kraftfull och positiv förbättring av samhället. Vi i Djurens parti anser att förändringen varken kommer att bli kraftfull eller positiv om den inte tar hänsyn till hur djuren påverkas av politiskt beslutsfattande. Hur djur behandlas är idag den tydligaste ledtråden till våra inneboende svagheter som individer och som art. När ekonomiska intressen får gå före individers livsvärde. När vi blundar för omständigheter vi egentligen vet inte är hållbara eller moraliskt riktiga. När vi lever som om det är oundvikligt att förminska lidande, fast det inte är sant om vi bara levde efter en annan sanning.

Vi tror på att det går att leva på ett sätt som inte för med sig det ofantliga lidande som djuren idag utstår världen över. Tanken förenar oss, oavsett hur vi ser ut eller var vi kommer ifrån. Därför är Djurens parti som ett hem. För politik är mer än bara punkter på dagordningen för oss. Det är personliga upplevelser som knyts ihop till en gemensam passion, frågor som tränger sig in i hjärtat och gör oss medvetna om hur hårt hjärtat kan slå, det är handen som sträcker sig mot himlen i årsmötessalen, det är ljudet av hammaren i bordet när vi tagit ett viktigt beslut som vi tror kommer förbättra för djuren.

På Årsmötet väljer vi en ny styrelse bestående av Therese Ericsson som partisekreterare och ordinarie styrelseledamöter Magnus Irestig, Marie-Louise Wihlborg och Annelie Bondesson samt suppleanterna Johannas Vigmo och Ingrid Lydmark. Jag väljer att inte ställa upp till omval som partiledare. Detta känner jag att jag behöver ta några ord på mig för att förklara varför. Det har inte varit ett lätt beslut. Det är inte på grund av brist på övertygelse jag nu lämnar mitt uppdrag. Jag tror med hela mitt hjärta på Djurens parti. Partiet bygger inte på en idé om ett parti för djuren utan på en realitet om att detta är möjligt då det redan finns djurpartier på politiska mandat i andra länder. Men att försöka slutföra en masterutbildning i folkhälsa och arbeta för partiet har inte varit det lättaste. Jag behöver mer tid över nu till att hitta min plats i partiet där min förmåga och tid gör som mest nytta för partiet och djuren. Jag behöver också mer tid att hitta en lämplig plats i samhället nu när min utbildning är över.

När partiet startade, 2014, anmälde jag mig intresserad att hjälpa till med att skriva och forma politiken. Samma år blev jag vald som partiledare och det var min första officiella post. Jag har verkligen lärt mig så mycket dessa två år som partiledare, precis som Djurens parti har lärt sig mycket om vad det innebär att försöka föra en politik för djuren. Att vara med i utvecklingen av det första svenska parti fokuserat på djurfrågor är stort och jag har fått vara med om otroligt mycket som jag känner tacksamhet för. Jag har lärt mig så mycket mer om den förväntan som politik innebär. Att läsa om hur internationella djurpartikollegor fått politiskt mandat, att få in en debattartikel i DN och därmed få in djurens perspektiv,känslan att göra intryck hos människor i ett samtal eller under ett föredrag, eller lyckoruset när man ser att Djurens parti har över 10 000 gilla-markeringar på Facebook.

Men jag och alla andra aktiva medlemmar i djurpartier världen över har också lärt oss mycket om hur det känns att stundom känna hopplöshet och besvikelse, en känsla av stagnation. När ekonomiska resurser är knappa och tiden inte räcker till, när man känner att ens röst och perspektiv är osynliga, ens uppdrag blir för stort och när alla formaliteter och måsten för att bygga upp ett parti känns övermäktiga. Jag har ofta känt en kraftlöshet. Den griper tag i mig vid tillfällen, exempelvis när politiken talar om problemet med den höga köttkonsumtionen men djuren knappt kommer till tals, och ingen får stå till svars för hur de behandlas.

Men det viktigaste av allt, oavsett om det varit stunder av hopplöshet eller lycka, är att de har varit delade med andra personer och så meningsfulla för mig. Besvikelser och motgångar har hittills bara gjort oss mer övertygade om att partiets röst är viktig. Besluten på Årsmötet visar på ett klart ställningstagande för en djurrättsvänlig inriktning, de visar på en beslutsamhet att synas mer utåt samtidigt som vi ska förbättra redan startade projekt, såsom partiprogram och sociala medier. Oavsett vilken post jag har inom partiet kommer alltid ord från mig på denna blogg vara grundat på glädje och framtidstro. För så länge partiet existerar visar det på vikten av att väcka historiskt viktiga frågor som är värda att ställa än idag; frågor om vilka röster som kommer fram i politiken och vilka värderingar som styr. Partiet har redan skrivit historia men resan har bara börjat. Vi vill stå för lösningar som har en positiv inverkan på människa, djur och vår gemensamma planet. Vem vill inte vara med på det?

/Elin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *